Tisdag med A
Kategori: Allmänt
Snart är det tisdag. Tisdag och en stund med A står på schemat.
Jag behöver dessa tisdagar. Jag har för mycket inom mig, jag är livrädd. Rädd för saker som inte finns, rädd för att väggen ska tryckas emot mig, för visst rör den på sig? Och de där lamporna, finns det kameror i dom?
Jag är ännu räddare för mobila teamet, vilka är dom egentligen? Dom jag faktiskt släppet in i min lägenhet, vågar jag visa hur skör och rädd jag egentligen är? Vågar jag knappa in numret på telefonen som leder till dom? Svaret är nej, jag vill inte vara i vägen. Eller ta tid från någon annan. Från någon som är på väg och göra någonting dumt.
En "Jag" mer eller mindre märks inte av. Så jag väljer att inte ta tid från någon som kanske behövs här på jorden. En person som har ett syfte.
Alla dessa frågor och farhågor gentemot vad som är och inte är. Vad som står framför mig och inte.
Just nu får jag vifta med armarna framför mig för att se om personen som står där bara är där i mitt huvud eller ej. Samtidigt som jag på dallriga ben försöket finna någon stadig grund att stå på, för mattan nedanför sängen kanske sjunker genom golvet, och så blir jag fast, och vem hittar mig då? Inte A i alla fall... Ibland undrar jag om ja skulle vara till mindre bekymmer om jag "spelade frisk" och avslutade min behandling... Och A skulle få så mycket tid till alla andra som behöver komma till henne.
För hon är världens bästa. Utan tvekan!
Hon vet det nog inte själv, men det är kontraktet jag har med henne som gör att jag fortfarande andas. Jag kan inte svika det förtroendet. Det känns ju faktiskt som att hon lyssnar, och det har aldrig varit någon som har lyssnat på mig så som A har gjort. Trotts att hon säkerligen får en rejäl slant i timpenning, så skulle jag vilja ge henne lite till. Och ja, hon får betalt för att lyssna på mig. Men det känns inte så. Och då måste det vara bra va? Hur som helst så är A bäst. Hon får mig att orka lite till.
